Man måste kunna beskriva Amazonas som något annat än regnskog. Inte tillåta skogen skymma alla träden.
Läste precis om Kristian Petris Djungeln från 1990. Vet att jag hittade den någon gång i början av 1990-talet på en flygbuss och sträckläste.
Men nu blir jag bara trött av tanken på fler berättelser och teorier om ädla vildar, om fulkapitalister som tar sig rätten att förstöra hela dalgångar, om schweizare som flyttar ut till penanerna i Borneos inre, klär av sig och blir språkrör för deras kamp mot skogshuggarna, om europeiska kulturpersonligheter som desperat förklarar att “jorden måste styras av en intellektuell-humanistisk elit. Det är enda möjligheten.”
Men det är kanske ingen som skulle få för sig att skriva en sån bok längre; skogsskövlingen som något slags våldtäkt på natur och ursprungsbefolkningar.
Nu handlar texterna fortfarande om skogsskövlingen, men utifrån klimatperspektivet, som av förklarliga skäl inte ens finns nämnt i Petris bok. Även om många av de rapporter och artiklar jag läser inkluderar vilka ekonomiska konsekvenser som klimatförändringarna för med sig för människor i tex Amazonas, så handlar de oerhört lite om det lokala politiska perspektivet. Varken avverkningen eller klimatförändringarna blir begripliga utifrån perspektivet hos dem som bor där de sker.