Presidentvalet i Brasilien förra helgen var ett tydligt bevis på att oppositionen inte lyckats övertyga landets fattigare medborgare om sin politik. Med några undantag vann Dilma Rousseff i de fattigare delstaterna och José Serra i de rikare, och särskilt i de som växer tack vare boomen i jordbruksindustrin.
I de nordöstra proivinserna Bahía, Ceará, Maranhão och Pernambuco fick Dilma mer än 70 procent av rösterna. I delstaten Amazonas i nordväst fick Rousseff hela 80 procent.
José Serras seger var aldrig lika tydlig i delstaterna han vann. Santa Catarina var hans bästa i söder, och där fick han 57 procent.
Serras bästa delstat var dock Acre, längst västerut, där han fick hela 69 procent. Förklaringen till det faller dock utanför klassröstandet, och jag vågar inte spekulera.
Man hade kunnat tro att förklaringen var att Marina Silvas väljare från första omgången valde Serra i betydligt större omfattning i andra, och att det förklarade det stora övertaget. Silva är från Acre och har gjort försvaret av Amazonas till en av sina hjärtefrågor. Men Silva hade inte större stöd i Acre än någon annan stans.
Ett annat undantag från klassröstandet är Rousseffs tydliga seger i Brasilia, en av landets rikaste valkretsar. Kanske förklaras Rousseffs seger i andra omgången av byråkratins självbevarelsedrift. Men Marina Silva måste också ha hittat en annan sträng, för Brasilia var den enda valkrets hon vann i första omgången. Den mest politikberoende delstaten röstade på den kandidat med minst allierade i byråkratin. Kanske är det ett resultat av insikten om hur politiken sköts?
———–
(Siffrorna är från dagstidningen Valor Economico som dock inte publicerade resultaten på nätet.)
Uppdatering: The Economist har en mer detaljerad karta än Wikipedia ovan.
En kommentar