Latinamerika klyvs vertikalt. Sedan 1994 har Mercosul varit Latinamerikas svar på EU och till EU. Ett försök till frihandelsområde som skulle kunna lära av Europa, och dessutom vara en förhandlingspart. Men det lossnar inte. Paraguay suspenderades efter palatskuppen förra året, och Venezuelas och Argentinas interna politiska problem förhindrar all framåtsyftande och trovärdig politik. Brasilien är dessutom tillräckligt stort för att inte riktigt behöva sina grannar.
I Folha de São Paulos artikel i dag pekar tidningen ut Aliança do Pacífico som det marknadsvänliga alternativet. Aliança do Pacífico exporterar redan mer, och tillväxten 2012 var på 4,9 procent medan Mercosul bara växte med 2,2 procent. När EUs förhandlingar med Mercosul har stannat av, har Frankrike, Spanien och Portugal istället blivit observatörsmedlemmar i Aliança do Pacífico.
Frågan är hur Brasilien ska ställa sig till detta. Aliança do Pacífico och Brasilien är nästan exakt lika stora. Den förra har 209 miljoner invånare, den senare 198. Den förra har en sammanlagd BNP på 2000 miljarder dollar, den senare 2400 miljarder dollar. Risken för Brasilien är nu att man forlorar i attraktionskraft gentemot Alliansen eftersom tilllväxten är lägre och för att omvärlden skakar alltmer på huvudet åt Brasiliens allierade.
Utmaningen mellan de två blocken speglar dessutom väl vart kontinenten dras politiskt. Den vänstervåg som präglat Latinamerika det senaste dryga decenniet består fortfarande på ytan. Men vad gäller själva politiken dras kontinenten isär i ett pragmatiskt marknadsvänligt väst, och ett populistiskt introvert öst.
Brasilien kommer sannolikt att behöva omvärdera sin egen position i detta inom kort: genom att begrava Mercosul helt och knyta ett eget handelsavtal med Aliança do Pacífico, eller föra upp handelsfrågorna i UNASUL för att skapa en kontinental lösning.