Min krönika i UNT inför installationen av Dilma Rousseff som Brasiliens president publicerades idag. Även Henrik Brandão Jönsson och Magnus Linton har i dagarna skrivit om vad det innebär när världens kanske populäraste president avgår och en relativt okänd kvinna tar vid.
Uppdatering: Här är UNT-artikeln med länkar
Hur brasilianare lär sig att läsa
I ett land där hälften av 15-åringarna som går i skola knappt kan läsa, tänker man att utbildningspolitiken skulle vara i centrum när Dilma Rousseff förbereder sig inför presidentinstallationen här i Brasilia den 1 januari, men inte.
Den politiska debatten är besatt de stora makroekonomiska utmaningarna: Hur regeringen ska behålla den höga tillväxttakten, som i år är nästan åtta procent. Hur man ska hålla ned budgetunderskottet och kontrollera inflationen, så att räntan kan sänkas. Och om den nya riksbankschefen kan hålla sig oberoende från de politiska kraven på räntesänkning och prioritera inflationsmålet på 4,5 procent?
Mediernas och politikernas motiv till att hålla detta i fokus är fattigdomsbekämpningen, för det är ingen tvekan om att förutsägbar och ansvarsfull ekonomisk politik fungerar. Antalet fattiga brasilianare minskar snabbt, och sedan 2002 har arbetslösheten sjunkit från 13 procent till 6, tack vare att mer än 14 miljoner nya jobb har skapats.
Men för att utvecklingen ska fortsätta och landet bli mindre beroende av råvaruexport, måste utbildningssystemet förbättras radikalt. Men tyst är vad det är.
Utbildningspolitiken var inte heller viktig i valkampanjen. Och när regeringen i veckan publicerade en stor annons om vad man åstadkommit sedan 2002, lyfte man fram 12 viktiga områden som höjd minimilön, minskad skogsavverkning, rekordhög jordbruksexport, färre hungriga barn och så vidare, men inget om skolan.
“Anledningen är att 70 procent av föräldrarna tror att vår utbildning är bra. Hur skapar man då den otålighet, envishet och oförsonlighet i samhället som krävs för förändring?” skrev Claudio de Moura Castro, en av Brasiliens främsta utbildningsexperter, i en artikel nyligen.
Men förändring kommer inte alltid från politiken. Trots att läskunskapen bland ungdomar är låg, och tre fjärdedelar av alla vuxna är funktionella analfabeter, så slår datorförsäljningen rekord. 2002 hade 13 procent av medelklasshushållen dator, 2009 var det 52 procent. Det innebär att mer än en tredjedel av de brasilianska hemmen har en dator. Dessutom har antalet brendbandsabonnemang ökat med 18 procent sedan 2009.
Detta kommer att få intressanta konsekvenser. En dator gör nämligen inte livet lättare, som en ny tvättmaskin eller ett kylskåp. Den gör livet svårare, eftersom den tvingar ägaren att läsa och skriva.
Tillgången till statusuppdateringar, bloggar, forumdebatter, kommentarer, spel, mejl med mera skapar anledningar för människor att läsa och skriva som de inte hade för bara 10 år sedan.
Och mycket riktigt har brasilianska 15-åringar förbättrat sig i alla kategorier i den Pisa-undersökning som presenterades i början av december. Sannolikt är det skolreformerna från 1990-talet som ger effekt. Men människor som får möjlighet att kommunicera på ett nytt sätt, lär sig också hur man gör.
Erik Jennische
En kommentar