I natt dog Oscar Niemeyer 104 år gammal. Det var han som skapade nästan alla de redan klassiska byggnaderna i Brasilia. Trots att de är gjutna i betong, kurvar de sig lätt uppåt, flyter på vattenspeglar och öppnar sig för alla som vill titta närmare.
Samtidigt är de mer statyer än delar av en stad. Runt dem är det alltid tomt, aldrig liv, snarare kontemplativt. Tillsammans med Lucio Costas stadsplan utmanade Niemeyers byggnader i mitten av 1990-talet hela idén om vad en stad skulle vara.
Men faktumet att han levt så länge har också gjort att staden inte kunnat utvecklas fritt. Hans tår har enligt uppgift varit mycket känsliga. Post-Niemeyer-eran hade – för stadens räkning – behövt börja för länge sedan.
Förhoppninsvis sätter man nu igång en debatt om vilka värden som är värda att bevara och vilka som ska få gå ur tiden. I så fall blir det en debatt som även svenska modernistiska förorter skulle kunna lära av.
Niemeyers yrkeskarriär måste vara en av världens allra längsta. Han deltog redan i utformningen av utbildningsdepartementet i Rio de Janeiro på 1930-talet. Och enligt förteckningen på hans magiska hemsida var det sista projektet en musikteater i Rosario, Argentina. Det nya teve-tornet i Brasilia, som invigdes så sent som i våras, finns inte ens med.
Om några timmar kommer kroppen till Brasilia. President Dilma Rousseff har erbjudit regeringspalatset Planalto för att människor i staden ska kunna ta avsked.