Efter åtta månader i det kubanska fängelset Valle Grande, förklarade en av säkerhetspolisens agenter för gatu-konstnären Danilo Maldonado Machado, alias El Sexto, att han skulle släppas fri den 24 augusti. Så i måndags åkte familjen dit, men insåg när El Sexto aldrig kom ut genom grindarna att agenten bara drivit med dem. El Sexto har nu tröttnat på fängelset, och inlett en hungerstrejk.
Anledningen till att El Sexto greps i mellandagarna 2014 var ett till synes humoristiskt verk, men vars humor fastnade som ett fiskben i halsen på dem som vördar Fidel och Raúl Castro.
– El Sexto hade tänkt sig att ta två grisar, måla dem gröna, skriva dit Fidel och Raúl och ta med dem till Parque Central i Havanna, berättar demokratiaktivisten Antonio Rodiles på telefon.
Parque Central är en vacker liten park mitt bland turisthotellen, nationalteatern och kongressbyggnaden i gamla Havanna. Parkbänkarna är fulla med folk som diskuterar baseball och vilar i skuggan av de pampiga träden.
– Och sedan skulle han släppa lös grisarna där, fortsätter Antonio Rodiles.
El Sexto är förgrundsgestalten bland Havannas graffiti- och gatu-konstnärer och har gjort sig ett namn som skarp och brutal satiriker.
Namnet betyder “den sjätte”, och syftar på de fem kubanska spioner – “Los cinco” – som i slutet av 1990-talet dömdes till långa fängelsestraff i USA. Den kubanska regeringen drev en lång kamp för dem, och kallade dem hjältar i kampen mot imperialismen. De släpptes i december 2014 i samband med att Barack Obama och Raúl Castro kom överens om att återskapa de diplomatiska relationerna mellan länderna.
Danilo Maldonado däremot, stod under tiden hungrig och fattig på gatan i Havanna och tittade på de enorma väggmålningarna på Los cinco. Han hade en sprayburk i handen och undrade varför regeringen inte brydde sig om honom, El Sexto.
När jag träffade El Sexto i Havanna i maj 2014 visade han sina stora planscher med collage av reklamflyers, karikatyrer av bröderna Castro, ironiska textrader och självporträtt. Runt om i Havanna ser man hans tagg och schabloner på väggar och trottoarer.
Hans konst är allt annat än subtil, däremot förlösande frispråkig, och helt nödvändig. Den lättar på trycket och skapar bilder av frigörelse som går vidare från mun till mun.
Antonio Rodiles berättar att El Sexto den 25 december mycket riktigt hade målat grisarna gröna och skrivit dit Raúl och Fidel innan han stuvade in dem och sig själv i en taxi och åkte iväg.
Bilen hann sedan hela vägen till strandpromenaden Malecón, bara någon kilometer från Parque Central, innan polisen var i kapp och stannade den. På väg till polisstationen lyckades El Sexto ringa Antonio och berätta att han gripits.
Vad hade hänt om han kommit fram och lyckats släppa ut grisarna på torget?, frågar jag.
– Det hade ju varit spektakulärt, säger Antonio och skrattar.
– En av de mest respektlösa aktionerna de här 56 åren sedan revolutionen. Folk hade förstås sprungit efter grisarna helt kaotiskt, fallit över varandra för att få tag på dem.
Och vad hade hänt med grisarna?
– Tja, folk hade väl ätit upp dem antar jag.
Verket med grisarna, ”Djurfarmen – in memoriam” som det heter, är förstås lika kränkande för en kubansk kommunist som Andres Serranos “Piss Christ” är för en skånsk nazist eller Lars Vilks rondellhund för en radikal islamist.
Och poängen med verken är densamma. De ställer en diagnos: Blir du kränkt av detta? Då är det dig det är fel på.
Ingen vet vad polisen gjorde med grisarna. Men det twittrades efteråt om att grisarna borde presenteras i rättegången som bevis mot El Sexto. Ännu har rättegången inte hållits, och blir det någon kommer han sannolikt att dömas för “desacato” – vanvördnad – som om den riktas mot statschefen eller motsvarande ger ett till tre år i fängelse. (PDF s65)
I februari besökte den kubanska konstnären Tania Bruguera El Sexto i fängelset för att intervjua honom om grisarna.
– Syftet med verket var att ge folket mat, helt enkelt, förklarade El Sexto.
– De här två grisarna, den ena Fidel och den andra Raúl, vägde 70 pund, var välgödda och redo för grillen. Det är en kubansk tradition. Det var allt.