Jag har under kvällen följt en veritabel shit storm på twitter, en sån där obehaglig som det bara finns ondska bakom. Hon som lättade på trycket var den kubanska bloggaren och twittraren Yohandry Fontana, och hon som fanns i siktet var den lika kubanska bloggaren och twittraren Yoani Sánchez. (Presentation av Yoani Sánchez finns här.)
Bakgrunden var att Yoani Sánchez igår åkte till Bayamo, 75 mil öster om Havanna, för att rapportera från rättegången mot Ángel Carromero, den spanjor som körde bilen vid olyckan i somras när de två kubanska demokratiaktivisterna Oswaldo Payá och Harold Cepero förolyckades.
Men igår eftermiddag på vägen dit greps hon, hennes man och en kollega av den kubanska polisen för att det enligt Yohandry skulle genomföra en “media show” i samband med rättegången. Yohandry kunde dock berätta för några timmar sedan att Yoani släppts. Det var efter det som stormen kom.
Under sju timmar på fredagskvällen twittrade Yohandry 35 gånger, av vilka 32 handlade om Yoani Sánchez.
Hon skriver att “I alla länder blir man gripen om man går emot lagen , och länkar till en artikel där människorättsaktivisten sedan decennier Elizardo Sanchez berättar att utöver Yoani har minst fem andra dissidenter arresterats i Bayamo.
Yohandrys egen bloggpost om Yoani pryds med en amerikansk flagga och ett porträtt på Yoani, och har rubriken “Made in USA”. Yoani presenteras som “pro-nordamerikabloggaren”.
Hon länkar sedan till en artikel på regeringstrogna Cuba Debate, som återpublicerar en lång rapport som en Castro-trogen journalist i Brasilien skrivit, och som bara går ut på att Yoani är helt obetydlig på Kuba och i resten av världen och inget annat än en simpel medlöpare till USA. Mängden jobb bakom rapporten och översättningen till spanska är dock svårmotiverad om hon nu var så obetydlig.
Sedan kommer den ena länken efter den andra från olika kubanska medier de senaste åren, och som inte har några andra syften än att smutskasta Yoani och dölja det faktum att hon arresterats:
- Yoani figuerar i Wikileaks-dokument efter att ha träffat USAs intressekontor i Havanna,
- Yoani twittrar att en venezolansk diplomatbil blivit utsatt för skottlossning, när det “bara” var en sten,
- Yoani försöker störa ordningen på Kuba i samband med Påvens besök,
- De priser Yoani tar emot är bara förtäckt stöd från USA.
- Yoani får skjuts tillbaka till Havanna av polisen efter gripandet och behövde inte ens betala för transporten av bilen, och så vidare.
Det är äckligt.
När Yohandry sedan skriver om själva rättegången, som hon uppenbarligen fick bevittna, skriver hon att det presenterades gott om bevis och att den åtalade garanterades alla de rättigheter som finns i rättegångslagstiftningen. Åklagaren yrkade på sju års fängelse för dråp. Yohandry kallar det “en oklanderlig, ren och öppen rättegång”.
Men inte i någon av sina bloggposter skriver hon varför omvärlden brydde sig så mycket om rättegången. Och inte en gång nämner hon Oswaldo Payá eller Harold Cepero vid namn. Hon skriver bara att olyckan ledde till “två personers beklagliga död“. Något annat vore förstås att ge dem legitimitet.
Därför berättar hon inte heller att Oswaldo Payás dotter och två söner, som också rest till Bayamo, inte var välkomna in i rättegångssalen. Dottern förklarar för El País att “en person som säger sig vara sekreterare i domstolen förklarade för oss att vi inte kunde komma in eftersom vi inte berättat i förväg att vi skulle komma till rättegången.” Och hon berättar inte heller att aktivisten Henry Constantin greps vid entrén till domstolen och ännu inte har släppts fri.