Striden är på håret om vem som vunnit det venezolanska valet. Knappt 300 000 röster skiljer de två kandidaterna i det resultat som presenterades i natt. Men innan resultatet har accepterats av oppositionen finns det nog anledning att vara försiktig med att hävda att det kommer att stå sig. Så länge kan man titta på något annat mycket intressant, nämligen valdeltagandet.
Den venezolanska tidningen El Nacionals intressanta graf om valdeltagandet sedan Hugo Chávez valdes till president 1998, berättar en helt annan historia om den venezolanska politiken sedan dess än den som återkommit i svenska medier. I Sverige behandlar man bara frågan om Hugo Chávez varit positiv eller negativ för Venezuela, inte vad de senaste femton åren betytt för politiken i landet generellt.
1998 deltog 6,3 miljoner väljare i valet. I gårdagens val deltog 14,8 miljoner. Stödet för Chávez har fördubblats och stödet för oppositionen nästan tredubblats. Det är alltså svårt att tolka de senaste femton åren som något annat än snabb demokratisering. Venezolanernas engagemang för politiken har ökat radikalt.
Tidningen El Universals graf över antalet soffliggare bekräftar bilden. 1998 utgjorde soffliggarna 36,5 procent. När oppositionen bojkottade valen 2000 ökade andelen till 43,6. Men sedan dess har andelen sjunkit till 20,2 procent.
När man om några år analyserar Hugo Chávez tid vid makten kommer antagligen de flesta av hans reformer att ha gått ur tiden. Ett välfärdssystem som är så kraftigt knutet till en viss persons auktoritära ledarstil och till höga oljepriser, kan aldrig bli hållbart. Det viktiga resultatet av hans år vid makten blir därför kanske att Venezuela utvecklade en modern politisk opposition, en politisk rörelse som på riktigt kunde utmana om politiken, och bryta populismens grepp.