Intresset talar i narkotikapolitiken

Intresset talar även i narkotikapolitiken, tro inget annat. I våras publicerade Cato Institute en rapport om resultaten av “avkriminaliseringen” av narkotikabruk i Portugal. Enligt Time och Scientific American som läst rapporten, har antalet hivsmittade och dödsfall i överdoser minskat tydligt. Inte heller har bruket av narkotika ökat. Nettot är alltså positivt, och det finns därmed mycket att lära.

Men båda medierna pekar också på att det nu blivit lättare att fokusera resurser på att komma åt försäljningen och de stora smuggelnätverken, när polisen inte längre behöver sätta dit enskilda narkomaner.

Och det är precis här intresset blir som tydligast. I USA och Europa är det de ekonomiska och sociala kostnaderna som narkotikabruket för med sig som är viktigt.

Men när Mario Vargas Llosa skriver i El País om behovet av “avkriminalisering”, bryr han sig inte om narkomaner i Europa eller Nordamerika, eller någon annanstans heller för den delen, utan om de konsekvenser kriget mot narkotikan och förbudspolitiken för med sig för friheten och demokratin i Latinamerika.

Magnus Linton beskriver väl hur narkotikamaffior tar över de statliga institutioner som för kriget – armén, polisen, politiken – och växer i inflytande istället för att minska i styrka. Pengarna som finns i den olagliga försäljningen finansierar såväl korruptionen som gerillor.

Ett av de avgörande problemen i denna debatt ligger i det juridiskt perversa begreppet “avkriminalisering”. I en rättsstat är det som inte är förbjudet tillåtet. Och inte bara av principiella skäl, utan av rent pragmatiska: Det ska vara möjligt för människor att förhålla sig rationellt till statens politik. Men när man “avkriminaliserar” säger staten att man varken bryr sig om principer eller om människor.

En ansvarsfull politik i Europa måste därför ta sin utgångspunkt i att både minska de konsekvenser förbudspolitiken får i Latinamerika, och de skador narkotikabruket för med sig i Europa. En sådan politik leder i en helt annan riktning än avkriminaliseringen i Portugal och Nederländerna som fortsätter finansiera våldet.

För det är handeln som borde legaliseras – för att stypa finaniseringen av våldet och korruptionen – och bruket som borde regleras som receptbelagda mediciner, så att människor vet vad som gäller och skadorna kan hanteras inom vårdapparaten.