Om det är entusiasmen över internets möjligheter att förändra politiken som gör att man intresserar sig för Open Government Partnership, som just har haft årsmöte i Brasilia (1, 2, 3 – mer på väg) så blir man lätt besviken. Men det ska man förstås inte vara.
Genom hela konferensen möttes tre idéer; 1, idén om att en stat fungerar bättre om medborgarna är välkomna att delta i styret av den, 2, idén om att medborgarna har rätt till statens information, som tex den svenska offentlighetsprincipen representerar och som hänger ihop med arbetet mot korruption, och, 3, den relativt nya idén om att inte bara lagar avgör hur öppen en stat är, utan att även tekniken är avgörande för nivån.
Om någon hade frågat mig före konferensen hade jag svarat att den antagligen skulle handla mest om 3, och att de länder som deltog förutsattes ha klarat av 1 och 2. Men icke, och tur är väl det. För under konferensen blev det allt mer uppenbart att det är 1 och 2 som är de stora utmaningarna för de allra flesta av de 55 medlemsstaterna i organisationen.
Föredragen och seminarierna handlade därför till mycket stor om vilka resultat som mer öppenhet i statsförvaltningen kan få på korruptionen, hur lagstiftningar och offentlighetsprinciper kan utformas, vilka de politiska hindren mot mer öppenhet är osv.
En annan tydlig slutsats av konferensen är också att idealismen på området, och engagemanget för frågan var mycket stort. Varma applåder, engagerade frågor, avancerade diskussioner, höggljudda kaffepauser där kaffet hela tiden tog slut – men ganska svagt tryck på twitter-kanalen.
Det finns kanske flera förklaringar till engagemanget, men jag tror på två faktorer:
1, Öppenhetens betydelse för välfärdsutvecklingen i länder som Brasilien, Georgien Chile och inspirationen de var för representanterna från Libyen, Tunisien, Liberia, Tanzania tex, möttes med entusiasmen för hur öppenheten i alla länder kan förverkligas på helt nya sätt med olika internetverktyg.
2, På konferensen blandades ungefär lika delar representanter för medlemsstater med representanter för medlemsorganisationer. Tjänstemännen fick inte vara för slappa och aktivisterna hade anledning att koncentrera sig.