Christina Kirchner återvaldes alltså i första omgången av det argentinska presidentvalet i söndags med hela 54 procent. Men egentligen är det viktiga resultatet oppositionens genomklappning igen.
Peronismen dominerar argentinsk politik totalt. Kirchner fick tillsammans med de två andra peronistiska kandidaterna ungefär 70 procent av rösterna. Och så har det varit i de tre presidentvalen sedan statsbankrutten i december 2001. Dessutom har Kirchners del av peronismen tillsammans med några allierade nu majoritet i båda kamrarna i kongressen, och styr i 21 av 24 provinser.
Det historiskt viktigaste oppositionspartiet UCR har haft fyra presidenter sedan andra världskriget. De två första störtades av militärer. De två senaste – Raúl Alfonsin på 80-talet och Fernando de la Rúa kring millennieskiftet – tvingades avgå i förtid på grund av kaos i ekonomin. de la Rúa just i december 2001. I valet i söndags fick radikalernas kandidat Ricardo Alfonsin, son till Raúl, 11 procent. Det finns inget skäl att rösta på dem mer än för att man är emot peronisterna.
Visst har Kirchner många starka anhängare, men en viktigare förklaring än stödet för henne, är att den argentinska politiken efter krisen krypit in i den peronistiska tryggheten. Det finns helt enkelt ingen annan som kan styra.
Bra poäng!