Jag hörde nyss ett reportage om att tyskar på natten den 9 november 1989 stoppade bitar av Berlinmuren i vodkaglasen för att den aldrig skulle kunna stå på egna ben igen.
Frihetens rötter gror bara i dessa små handlingar, nära kroppen, nära vänner man har förtroende för, nära idealen. I ett briljant skämt på en fest. Totalitarismen faller ihop om den marineras i frihet och vänskap.
Men det är också där precis bredvid som förtrycket gror, i egoismen och föraktet för människor nära. Inget totalitärt system överlever utan dem som väljer sveket.
På Norrmalmstorg står Stockholms fulaste och vackraste monument – Frihetens källa. Det är lika obegripligt fult som frisyrerna på Berlinborna som från båda sidor högg muren i bitar, och lika vackert som handlingen monumentet representerar.
Där stod moderater, liberaler, stockholmare med baltiska rötter och andra stolta individer med hjärta och samvete på samma ställe och krävde frihet för grannarna på andra sidan Östersjön. Det var under de dramatiska åren mellan murens fall och Sovjetunionens upplösning. När framtiden stod och vägde.
“Friheten först, den är viktigast. Det blir ingen fred utan frihet”, sa måndagsrörelsen. Mot dem argumenterade alla dåtidens Pierre Schori och Sten Andersson att friheten kunde hota freden. Sällan har alliansen av svenska liberaler och moderater haft så rätt.
Så när jag har kubanska demokratiaktivister på besök i Stockholm brukar jag ta dem dit, som en del av mitt självpåtagna uppdrag att förklara Sveriges relation till europeisk totalitarism. Norrmalmstorg är alltid höjdpunkten, den enda.
Men om nu Moderaterna, som det verkar enligt TT, under veckorna som kommer röstar för det avtal som EU och Kuba undertecknat, och därmed avvecklar målet om att politiken ska leda till demokratisering, vad skall jag då säga till nästa grupp kubaner på besök? Sannolikt detta:
”Här stod de svenska moderaterna för 30 år sedan och krävde frihet och demokrati för de baltiska republikerna. När det kommer till Kuba, tycker moderaterna däremot att det är viktigare att ha goda relationer till det kubanska kommunistpartiet än att stå upp för dem som riskerar livet för frihet och demokrati.”
I samma ögonblick som Moderaterna röstar för avtalet tar de upp murbiten ur vodkaglaset, torkar det och ringer de kubanska demokraterna och säger att de inte har lust att gå på fest.
Bildtext: “Abajo el comunismo, abajo mi hambre” av den kubanske konstnären Danilo “El Sexto” Maldonado. På hedersplats i köket.