Fyra argument emot, och ett argument för Carl B Hamiltons förslag att slå samman de borgerliga partierna till ett Alliansparti:
1, Det händer i princip aldrig i ett proportionellt valsystem att ett parti får majoritet i parlamentet. Socialdemokraterna har fått mer än 50 procent två gånger, 1940 och 1968, och då räknas det ändå som världens kanske starkaste demokratiska parti. Att regera i minoritet var däremot inget problem för dem eftersom de alltid hade Vänsterpartiet som stöd. Men vilket parti skulle Allianspartiet stödja sig mot om man inte fick egen majoritet? Det är svårt att lyckas om allt under 45 procent är en katastrof.
2, Det stora problemet i svensk politik är inte avsaknaden av ytterligare ett stort och trist parti. Risken är därför att Hamiltons Alliansparti skulle bli precis lika politiskt nytänkande som Allianspartiet i Burlöv, med sloganen: “Man kan inte ändra det som varit men påverka det som kommer”.
3, Hamilton raljerar över partikulturer och medlemmar som inte vill samarbeta. Men partikultur handlar om medlemmarnas engagemang, som i sin tur kan växlas in i röster från nära och kära vid valen. Och precis som Hamilton skriver finns det bland medlemmarna inget engagemang för ett Alliansparti. Alliansaktiviteterna inför valen 2006 och 2010 blev därför aldrig annat än patetiska mediespektakel med ditkommenderade partianställda. Om medlemmarnas engagemang försvinner, vem ska då driva valkampanjerna?
4, Fyra partier skapar förutsättningar för många olika företrädare. Kanske till och med någon man gillar, litar och hoppas på. Bred topp gör det dessutom möjligt att hämta in mycket information. Ett stort parti får däremot alltid en liten och auktoritär topp som förlorar förmågan att lyssna. Hamiltons Alliansparti skulle därför precis som Socialdemokraterna under Persson snabbt åka kan utför.
Så till argumentet för:
1. Det som därmed vore positivt med ett Alliansparti är att det snabbt skulle skapa utrymme för nya modernt sinnade partier som inte är fast i gamla medlemsbaser, organisationsstrukturer eller tankemodeller. Socialdemokratin är dessutom oförmögen att göra någon vidare framstöt i detta utrymme. Så kanske vore det ändå inte så dumt.