Äntligen har narkotikalobbyn fått ett namn. Jag har undrat så länge. I november 2010 skrev folkpartisterna Johan Pehrson och Ismail Kamil att:
Att FN diskuterar avkriminalisering av innehav och användning av all narkotika är en framgång för den globala narkotikalobbyn.
I Lördagsintervjun 10 december 2011 förklarade Beatrice Ask:
Det finns många starka krafter som gärna skulle vilja att knarket fick flöda fritt, som har ett ekonomiskt intresse och ett socialt intresse av att det här bara breder ut sig.
Men det var först igår som Maria Larsson tog bladet från munnen och förklarade vem de är så rädda för:
Legaliseringsrörelsen fortsätter att bedriva intensiv lobbying. […] En av de främsta företrädarna för denna syn är “The Global Commission on Drug Policy” där bland andra Norges förre utrikesminister Thorvald Stoltenberg, EU:s förre utrikesrepresentant Javier Solana, Greklands förre premiärminister George Papandreou och entreprenören Richard Branson ingår.”
Av okänd anledning har hon valt just denna kvartet. För hon hade också kunnat välja Mario Vargas Llosa, Kofi Annan, USAs förre utrikesminister George Shultz, FNs förre höga kommissionär för mänskliga rättigheter Louise Arbour, Chiles förre president Ricardo Lagos – eller det senaste tillskottet i kommissionen Polens förre president Aleksander Kwasniewski.
Man tänker också att borgerligheten borde vara lite mer ödmjuk inför anledningen till att dessa personer har tagit ställning för en ny internationell narkotikapolitik än, som Beatrice Ask menar, att de skulle vilja att “knarket fick flöda fritt”, eller att de själva skulle tjäna pengar på det.
Och, att man hellre håller den odemokratiskt valde ryske presidenten Vladimir Putin i handen är ganska anmärkningsvärt med tanke på att av Rysslands 1,8 miljoner sprutnarkomaner är 37 procent HIV-smittade.
Men, och detta är det viktigaste, Larsson hade också kunnat nämna César Gaviria, Ernesto Zedillo och Fernando Henrique Cardoso, före detta presidenter i Colombia, Mexico och Brasilien – tre av de länder som drabbats hårdast i det FN-sanktionerade kriget mot drogerna – och nyckelfigurer i den latinamerikanska demokratiseringen. Att inte ens bry sig om deras argument är oförskämt.
Uppdatering 21/5: I morse i P1-morgon fick Maria Larsson och Torgny Peterson lägga ut texten om narkotikalobbyn ytterligare, utan att de fick chansen att kommentera.
Debatten i P1 Morgon var ju fanimej en skandal, fast en ganska rolig sådan.
Jag menar, att Larsson och Peterson pratade loss är ju inte så konstigt. Men att journalisten var så fenomenalt ensidig visar väl om ngt att debatten behövs.