ABF Stockholm drar öronen åt sig. Syriensolidaritet får inte vara med på Socialistiskt forum:
Vi har i det aktuella fallet inte varit tillräckligt uppmärksamma på vad föreningen Syriensolidaritet står för och kommer att uppmana arrangören av seminariet att dra sig ur Socialistiskt Forum då vi, ABF Stockholm, inte vill ha något att göra med uppenbarligen öppna anhängare till den hänsynslösa diktaturregimen i Damaskus.
Det är ju förstås glädjande att man ändrar sig. Men för bara några veckor sedan högtidlighöll man Che Guevaras dödsdag i finaste salen i hela ABF-huset tillsammans med Svensk-kubanska föreningen, öppna anhängare av den hänsysnlösa diktaturregimen i Havanna.
Men när jag då frågade ABF om den typen av arrangemang var ett problem, och enligt ABFs policy, svarade Mattias Vepsä på ABF att det inte var det, men att det är “Viktigt är att det går i linje med våra program och våra mål”.
Assads förtryck av demokratisträvandena i Syrien våren 2011, och som sedan utvecklades till fullskaligt krig, är förstås värre i siffror än totalitarismen på Kuba i dagsläget. Men Assad var inte nödvändigtvis värre än Fidel och Raul Castro för några år sedan. Problemet ABF måste hantera i denna situation är därför inte om just Syriensolidaritet ska vara välkomna att delta i ABFs arrangemang, utan om diktaturkramare i allmänhet ska vara det.
För det enda man kan säga säkert är att diktaturer föder våld, vilar på våld och använder våld. Och antingen bestämmer man sig för att alltid ta ställning emot dem som tycker att det är ok, eller så får man stå där med skammen när faktumet biter en i baken.
Uppdatering
Kollade nu programmet för Socialistiskt forum och ser att Svensk-kubanska föreningen är med och berättar att Kuba är “mest feministiskt i Latinamerika”, bah!
Jag var igår (24/1) på ett offentligt möte på Syriska föreningens lokal i Vinsta, och kunde enkelt konstatera att audiensen bestod helt tydligt av Assad anhängare. Där var FiB-jurister som försvarade de internationella lagarna och folkrätten, utan att ta ställning i konflikten. Men där var också Föreningen Syriensolidaritet som höll en förvirrad presentation som var ett eko av kfml(r) på 70-talet. Att bilda en enhetsfront runt deras paroller kan synas ok, men när man upptäcker att det inte finns varken krav på fria val, demokrati och mänskliga rättigheter för alla i Syrien, då blir man misstänksam.
Det finns en undervegetation i Syrien-frågan precis som i många andra där konspirationer och underliga livsöden snurrar ihop det. Jag kan föreställa mig vad de sa.